För oss var det nästan ett magiskt ögonblick. Plötsligt var man själv Conny Ray, Houdini eller han Uri Geller. Man kunde liksom med bara en vissling, lätt nonchalant hitta sin nyckelknippa. Oavsett var lillbrorsan hade gömt den. Men inte minst var den en gudagåva för alla blivande tonåringar som faktiskt lyckades förlägga nycklarna mer eller mindre varje dag. Någonstans mellan hallen och kylskåpet.
Då medförde populariteten ett problem: Det som en gång var unikt och coolt var en dag något som alla hade. Och med det följde komplikationer som var svåra att förutse. Visslade du på din nyckelknippa aktiverade du lätt flera samtidigt. Och om inte du lyckades få igång dem fixade svarssignalen från dina nycklar den saken. Vi talar om symfonier av samma signal med lätt fördröjning. Femte gången någon diskret gav ifrån sig en vissling och startade en kedjereaktion utan dess like var den tiden förbi. Förbud i skolan. Både i klassrum och i bokskåp.
Idag är tiderna förändrade. Men tackar sin lyckliga stjärna för ett sätt att hjälpa närminnet på traven. Och risken att någon annan har en vissla på nyckelringen är ytterst marginell. Ja, i det närmaste försumbar.
Den här nyckelvisslan är som hämtad från åttiotalet och reagerar på ett brett frekvensområde genom att blinka och pipa till svar. Upplysande eller irriterande? Tja, till kostnaden av en hamburgare kan du förvärva ett tidsdokument och en gadget som till skillnad från utdöda saker som tip-ex faktiskt löser problem. Än idag.
Drivs av två utbytbara batterier som ingår. Av- och påknapp saknas.
